Midsommarutmaning

min midsommarutmaning till mig själv, var att få på mig mina crockerjeans, testade igår, och det är bara 2 knappar och lite andnindutrymme kvar...

2 veckor post op

Först lite siffror, Ny vägning -1.4kg, 4 kg sedan op, 17.3kg sedan toppnoteringen i januari-11! Bra siffror med tanke på att jag tycke rjag äter hela tiden.

Jag börjar bli less på soppdieten nu,jag vill tugga lite, har dessutom märkt att mina soppor omedvetet tenderar att bli tjockare och tjockare, alltså vill min kropp vill ha puré.. den är redo för det! Igår fuskade jag dessutom med en liiiten biiit hårdbröd med lite bregott och kaviar, Ohh vad himelsk gott, jag tuggade sakta och noga.. och kände inget i magen,  så det exprimentet gick bra, men jag ska föröka vara tålmodig det är ju bara 2 dagar kvar tills det är lovligt, men jag slutar nog att mixa kiwin och jordgubbarna hedanefter..

Idag ska jag försöka få ta bort stygnen, om jag får någon tid hos min distriktsköterska, vill säga... annars får jag försöka ta dem själv.

mat in = mat ut, eller?!

.. det borde vara så men inte i mitt fall verkar det som, inte utan dopingdroppar, nu på förmiddagen fick jag änterligen gå och göra i från mig, men inte utan kraftansträngning, det är hårda bud i vilda västern!! men det är tredje gången på snart 2 veckor... ät mer fibrer säger dietisten, jag säger att det är fettet som saknas, ingen smörjning i tarmen... att jag desutom är dålig på att dricka vatten ställer ju till det ännu mer.. men nu är då i alla fall tarmen ren ett tag.

Dietistens råd

Mixad kiwi och lättyoghurt till frukost, kiwi är mycket fiberrikt, och borde vara bra så det åt jag till frukost innan det var dags att ringa dietisten... JAG har nämligen samma skit problem fortfarande alltså, fortfarande inte fått gått på toa. I natt fick jag för mig att tarmen hade lossnat från magen och all mat bara ramlade ner i tomma intet och la sig på hög längst ner... och det där som jag fick göra ifrån mig om söndagen, var bara det som var i tarmarna sedan innan operationen... ju mer jag tänkte på det desto verkligare blev tanken, för herregud!! jag har ju slutat fisa!!
Det hon sa var:

• Se till att få med fibrer i varje mål,
• Katrinplommonpure kan och får användas både på morgonyoghurten och kan spädas med apelsinjucie och drickas sakta (Risk för dumping annars) till någon mellis.
• Dricka mycket vatten (vilket jag har svårt med) te, rött, vitt och örtte är inte stoppande och kan vara ett lättare sätt att få i sig vätska.
• Försök att röra på sig så mycket man orkar, motion får igång tarmarna.

1: a duschen

har hållit ur på det har med duschningen för plåstrens skull... men idag är det dags känner jag håret trots flätor ser flottigt ut och jag börjar vara less på hundtvättar.. såidag begav  det sig sådeles in i det blöta hörnet i badrummet.. jag hade fåfängt klipppt och klistrat på bitar av plastpåsar över plåstren men efter fösta vattendropparna så knövlade de bara ihop sig, så där fick man för det..

MEN det var ljuvligt och behövligt...

Plåstren var dyblöta och bara att ta bort vilket gjorde jag gjorde alla sår såg fina och halvläkta... förutom  navelsåret, huvva grön-gult glägg, blandat med någe svart. (GAHHH, början till gangrän?!?!) Jag ringde till distriksköterskemottaningen och fick en tid timmen efter..

Efter omläggning och några tröstande, lugnade ord och några extra plåster att byta med i handväskan, så begav jag mig åter till skogen och hemmets lugna vrå för att försöka äta i kapp vad denna utflykt försenat...

Men den nyduschade känslan sitter kvar och nu har jag fina plåster som går och duscha med!!

En vecka postop

Idag är det en vecka sedan jag opererades, tiden går ff åt att äta, dricka, vila och röra på sig.. ömheten vid hålen håller på att ge sig och de gigantiska blåmärkerna har tagit en mer grön-lila-purpur nyans, jag kunde för fösta gången sedan naten före op ligga på sidan, det kändes skönt för jag har mycket lättare att somna liggandes på isdan...

Allt är positivt UTOM det här med NR 2 liksom, har fått gått EN gång efter operationen och det var i söndags... Idag är det Onsdag... OCH då tog det ca 2 tim att få fram något resultat... Jag, som före open ständigt var lös i magen nu är det hemoröjdvarning på hög nivå...är lite bekymrad faktiskt, dricker katrinplommonjucie men inget händer... har det inget hänt tills i morgon måste jag ringa Dietisten.

Vägt mej har jag iaf gjort och trots allt i tarmarna så har jag gått ner 2.7 kg trots att jag äter hela tiden!! det ni..  allt som allt snart 16 kg sedan toppnoteringen i januari...

kaffe funkar än

Nu har jag provat att dricka/skeda kaffe för första gången sedan op och det funkar bra,

Det smakade gott!!

1:a frukosten avklarad, här hemma

1.5 dl lättyohurt och det tog bara 40 min... hrmm, ligger lite efter i tidsplanen om 6 min ska jag egentligen äta mellis...^^

Hemresedag

det märktes att vi skulle få fara hem idag, rastlösheten skvalpade i takt med det sista i droppåsen.. var det inte frukost snart... VI SKA JU FÅ ÄTA IDAG, visserligen ff på flytbacis men nu är det riktig mat som gäller..

Naturligtvis var ju det laktosfria filen/yoghurten slut, så jag fick efter mycket om och men proviva blåbärssoppa. 1,5 dl men en liten tesked... Det såg Jättemycket ut faktiskt, fick jag i mig hälften så gjorde jag det bra...

Sedan iväg och bli av med kanylen och hopp in i duschen med eget schampo och BALSAM... gudomligt, där jag kunnat stå länge..

Därefter nya förbandsplåster, och på med civila kläder... och dags för första mellisen, någon röd saftsoppa av någe slag, osockrad naturligtvis.

Men ronden kom precis mitt i och det visde sig att sköterskan inte hunnit med när undersköterskan bytte plåster och ville nu göra om det för att se om det var några stygn  i våra titthål..
så det var bara vackert att åter lägga sig i sängen och visa magen, och tur var det eftersom det visade sig att jag hade 1 stygn på 2 ställen... som eventuellt kunde behövas en distriktsköterskas handlag för borttagning.

Därefter var det i stort sett lunch--En skogssvampsoppa som smakade gudomligt men visade sig vara laktos i så mina små illagörande fisar i tarmarna blev stora moster... AJ AJ kan jag säga...

Läkaren som skulle skriva ut oss var naturligtvis sen så vi stod och stampade och ville bara dra iväg men receptskrivade och utskrivningen tog tid ändå...

Husse satt ner i bilen med voffs till jag var färdig och kom och mötte mig i nere på bottenplanet och aldrig har jag varit så glad att se honom... för att inte tala om att få träffa hjärtat mitt igen <3 <3

Resan hem gick över förväntan, vi stannade dock för husses lunch och mitt mellanmål, och jag blev förvånad att hamburgaren luktade fett och äckligt... det var nog med att fösöka få sig min proviva.

Ett par mil hemifrån, just som jag lyckats somna, så small det till i bilen och den började leva om som värsta raggarbilen...
Muffen som håller fast lambasonden och sitter på grenröret hade lostnat, så det var raka rör rätt ut... efter
samrådan med verkstaden så kunde vi efter ha tagit lös lambasonden köra hem trots oljudet...

sista rusken

Nu sitter jag här duschad, med sjukhuskläder i dagrummet på avd 15, ensam med min vattenflaska och den sista shaken... kan vara det sista jag äter för alltid, för efter 24 ska jag vara fastande...inte ens vatten.

Tårarna rinner och jag känner mej ensamast i världen...

Hemma ligger sambon och hunden susandes.. Jag önskar på sätt och vis att även jag låg där, jag önskar att jag kunnat gå ner dessa milijorners kilon på egen hand...

Jag önskar det jag inte kan få, det borde väl jag veta, jag som gått på nästan varenda bantingsreklam och bantingsmyt som finns.. hur många tusen kr har jag lagt ut på piller, böcker, dieter, WW, Viktklubben i mina dagar, det vill jag föresten inte veta...men nu jag har fått denna chans, på ett sätt som funkar, att förlänga mitt liv och förhoppningsvis slippa få cancer och diabetes...Bara jag vaknar ur narkosen i morgon!!

Ångesten är enorm, jag har skrivit ett sista brev till sambon, skrivit hur jag vill ha begravningen och fördelningen av mina få saker...

Nu har jag gjort och fixat det jag kan, shaken är slut.. 2 små vita piller ligger här bredvid min vattenflaska... dags att borsta gaddarna, ta pillren och säga godnatt världen... Vi syns förhoppningsvis på andra sidan...

Bussresan ner

gick bra, lite varmt, för jag lyckas ju alltid sätta mig på solsidan, sedan jag satt i telefonen nästa hela tiden men ändå... Det som krångla till sig lite var bytet till lokalturen, först gick jag till fel 4:a, och sedan stod det att de inte tar kontanter på bussen, typisk jag som lämnat mina kort hemma, jag blev hänvisad till pressbyrån och fick uppgiften att bussen gick om 4 minuter...

Jag älgade iväg med min rullväska till pressbyrån, för att där mötas av infon att de minsan inte säljer några lösabiljetter, inga biljetter alls.... men det går att smsköpa en bussbiljett och den infon finns på busskuren.
JAg älgade tillbaka, halvt desperat medans magsyran steg i magen, drog upp min NYA telefon och började följa instruktionen, det gick inge vidare, ny telefon, nytt operativsystem... lb l4 v... till Allan bil.... NEJ FEL, BÖRJA OM... busschaffören kom dessutom och frågade hur det gick varav magsyran steg till oanade höjder..

Tillslut sa han när han antagligen såg hur nära galenskapen jag var, att jag fick åka med ändå, att jag fick fixa det till nästa gång jag skulle åka, "Det blir nog ingen nästa gång" sa jag "om jag inte skulle råka åka buss i min hemkommun, vilket just nu inte är troligt"... "Kommer du utifrån?" sa chaffören med höjda ögonbryn "då kommer allt i ettt annat läge, då åker du gratis på övergången"...

Så jag fick gå ombord på bussen och tanten bredvid frågade var jag skulle och lovade att plinga på rätt hållplats...

Incheckningen

nu har jag fått en säng, i en 4 sal... bredvid en annan GBP opererad, mitt i mot ligger 2 äldre damer 1 med cancer i slutstadiet.. Hon är lite otäck, hon är så vetasjuk, bara frågar, och frågar, kommer med överlägsna kommentarer... hon är säkert en som snarkar högt också... Men det känns tryggt att ha en som just gått i genom operationen bredvid sig och hon ser inte alltför medtagen ut...

Jag har fått en kanyl i armvecket och ska strax gå och duscha, skura kroppen och tvätta håret i Descutan UTAN att få använda balsam, jag kommer att se ut som trollet i skogen... sedan fick jag en omgång kläder... t-shirt och trosor, i strl 150-200 kg, trosorna byttes raskt ut till en strl 90-100 kg, byxorna var tack olov bara 100-110 kg så de passade som en smäck.. Dags att sätta igång semin i melodifestivalen börjar kl 20 sägs det... kanske man kan sno åt sig lite kaffe också, det lär ju dröja till nästa gång...

Sedan är det bara en påse modifast kvar men den ska jg ta efter kl 23 så sent som möjligt eftersom jag ska vara fastande efter kl 24... och operationen inte beräknas bli förrän kl 13.20.

Dan före dan

Idag kl 15.15 går bussen, som ska ta mig till sjukhuset... Jag har bestämt mig för att åka ner själv, med buss, vara själv där, men sambon hämtar mig för hemresan, Jag tror det är nog att bara vara, utan att måste vara "trevlig"också. Det är ju en sån kort period.

 "På avstånd växer kärleken" sägs det, den behöver iofs inte växa någe mer från min sida, så jag är ganska säker på att den överlever...

Det känns pirrigt och förfärligt, jag har en sån stor skräck, inte för själva operationen utan att inte vakna ur narkosen, att jag blir kvar i ett stort, svart, mörkt  hål, ensam och onåbar...

Jag har gått runt och sagt hejdå till huset, mina påsklilljor, jag har dammsugit och stökat bort. Sambon är på jobbet så hans avsked togs i morse, det var jättejobbigt, han grät... jag lyckades hålla mig just då men när han gått så var det som flodvågen kom, jag funderade om jag verkligen var redo att mista allt, att dö ifrån allt det här, nu när livet äntligen rätat upp sig... Jag var nära att ställa in så stor var dödsångsten... Men så kom jag på VARFÖR jag gör denna operation, jag gör det ju för att få ett längre liv med mina älsklingar, få ett rörligare liv, för att slippa få diabetes, hjärtkärlsjukdommar mm...

Så nu är det bara mitt hjärta kvar att säga hejdå till, min älskade hund..

Så om vi inte hörs efter den 11:e så gick allt åt pipsvängen... men då dog jag iaf full av hopp, framförsikt och tro.

Tänderna ramlade ut

I natt drömde jag att tänderna på vänstrasidan i överkäken ramlade ut i handen...plopp, plopp, plopp, jag försökte i ett fåfängt försök att sätta dem tillbaka, men det gick inte...

Gogglade lite det här kom upp:

"Mun: - Tillfredställelseområde. Vår hunger, sexuell glödje. Eftersom vi talar med munnen och tungan kan munnen representera det vi säger. En dröm att munnen täpps till, eller sys ihop, kan antyda att vi egentligen ångrar vissa saker vi sagt och borde hålla mun.



Tänder: - Åldrandeprocessen i dess relation till mognaden. Detta beror på att vi förlorar de första tänderna när vi lämnar barndomen bakom oss och förlorar vuxentänderna när vi lämnar ungdomen. Också aggression; förmåga att "idissla, tugga om".


- Kan representera ditt bett, effektivitet och makt i livet.


- Tappa tänder: Kan betyda ängslan inför mognad och att stå inför oberoende och ansvar; förlust av dragningskraft. Araberna tror att om man drömmer om att tänderna faller ur, betyder det att en broder eller en son har problem. En kvinna drömde att hon tappade tre tänder, dagen efter fick hon veta att hennes son skjutits i huvudet med tre skott.


- Att tappa tänder i drömmen kan också betyda otur eller kommande förändring.




- Spotta ut massor av tänder: Du vill erkänna något, eller uttrycka något känslomässigt.



- Tänder som ramlar ut: Ofta känsla av förlust, såsom dödsfall. Åldrandeprocess. Mognad.


- Tandlöshet: Förlust av effektivitet. Känslor om åldrande.
 

Käke: - Styrkan att hindra någon att komma in i dig - genom munnen. Makt för att hålla fast känslor - genom att bita ihop. Kan även betyda rädsla för att förlora sin identitet eller vilja."


Hur i hela friden ska man tolka det, kanske det ha lite med min dödsångest att göra tro??

BLÄÄÄ

Nu sitter jag här med ångsten ända upp till öronsnibben...det blir ju inte bättre av att få läsa sånt här:
"VRE-smitta sprids på Länssjukhus


Västernorrland 09 maj 20:24
Från och med idag ska alla som skrivs ut från Sundsvalls sjukhus, och som ska vidare till andra sjukhus eller kommunala boenden, testas för den multiresistenta bakterien VRE.


VRE är en slags bakterier som kan orsaka sjukdomar som till exempel blodförgiftning, och där det inte biter med just den typ av antibiotika som är väldigt viktiga inom intensivvården."

nedräkning...

 Näst sista Nutrilettpåsen "avnjutes" i skrivade stund... usch vad jag är less! I morgon är det 4 påsar modifast som gäller men har bytt ut chokladpuddingen eftersom jag nästan fick kväljningar av den i helgen... jag har också fått Sambon att knäppa bilder på mig, blev inte riktigt som jag ville ha dem men de får duga...
Har också sagt "hejdå" till svärmor och surrat ihop oss om hundpassningen...Min mor har också ringt och önskat mig lycka till...

Min ångest över att inte vakna efter narkosen har inte lindrats, trots att alla tycker att den borde vara det minsta problemet..

Det blir jobbigt att säga hejdå till Sambon i morgonbitti när han far på jobbet.. Men framför allt till mitt hjärta, till min älskade hund..

Test

Testar att blogga från mobilen så jag kan uppdatera från sjukhuset...om jag orkar vs..
Skickat från min Sony Ericsson Xperia arc

Snyggt lik

Min dödsångest är stor och jag vill att göra allt klart, ordna, städa, lägga i ordning... vilket jag som sagt sysslat med i ett par dagar.. i kväll gav jag mej i kast med att städa mig själv i ordning, jag rakade armhålorna och benen, la ansiktsmask och smörjde in hela kroppen med hudkräm, filade naglarna och noppade ögonbrynen.. allt för att ev bli ett snyggt lik, nåja ett rent och prydligt lik iaf...

Dag 29

Gud vad mycket jag hann igår... jag kanske ska operera mig en gång i kvartalet så kanske jag håller huset i topptrim... eller nää..

Jag är så rädd för att inte vakna ur narkosen... jag är inte nämnvärt rädd för själva operationen, utan att inte kunna vakna efterråt, knepigt va?!

Nåja, jag klarar inte av att INTE GÅ så idag så brände jag och en vännina iväg med hunden och 2 flaskor vatten, vi gav oss i kast med min "mördarbacke" en backe som är ca 2 km  och på vissa ställen ganska brant, den går upp till en telemast.. sedan gick vi ett par km på en skogsbilväg som går där uppe, så summa summarum så blev det en promenad på ca 9,5 km... Så risken är väl ganska stor att jag sabbat min fina viktkurva än en gång..

Dag 28

JIPPIE!! Nu är jag på banan igen! vågen har rört sig neråt 2 dagar i rad.. Solen skinner och det är äntligen varmare ute men nu törs jag ju inte ut och gå heller...

Spelar iofs ingen roll för jag håller på att "dödstäda" det är svårt att hålla dödsångesten borta från hjärnan hela tiden.. så jag måste städa så jag slipper skämmas om någon ska röja upp min grejor och hjälpa sambon hitta bland mitt kära rat..om nu det är meningen att jag inte fixar detta

Damma, torka golv, kamma hunden, tvätta, byta i sängen, städa i min garderob...

nedräkning

En arbetsdag kvar förrutom denna, två helgdagar att ta sig igenom, Tre morgonar att ta sig upp ur sängen, tills jag åker in till sjukhuset, Fyra dagar kvar tills jag opereras... om fem dagar är det över om sex får jag åka hem, om sju dagar får jag börja äta riktig mat... iofs som soppa men vaddå... jag har levt på konstgjort pulver i en månad... Allt måste ju vara bättre än det...

Dag 26

Jag ringde till dietisten eftersom jag har stått helt still på vågen och börjat få hungerkänslorna tillbaka och det första hon sa var "Du måste ha ätit nåt?" Efter en lite diskusion om att det isf måste det bero på den eländiga sopptillverkningen, där jag visst provsmakade, men spotade ut vad jag trodde det mesta... För det är det enda jag har stoppat i munnen sedan den 10/4 är när jag måste provsmaka, det andra ska äta...


Sedan sa hon att jag skulle hålla mig ifrån matdoft... visst yeeh, tror hon man bor i skogen i en lite koja helt själv??

Hon tyckte inte heller att jag skulle gå så mycket heller, men då tappar jag ju muskler och kondition *känner mej som en åsna mellan två hö-tappar*

jaja, jag har gjort mitt bästa och trots allt gått ner ca 8kg på detta flyt duger inte det så... (då grinar jag blod)

Fryser!!!

jag har tagit fram långkalsonerna igen, jag håller på att frysa ihäl... var tog våren vägen??

Ringt till samordnaren

för att få en bättre förklaring... Fick prata med en riktig Pms-tant "alla läkarna är borta den dagen" och "Gör EN dag hit eller dit så mycket då?"

Inte för dig kanske hade jag lust att svara, som äter vanlig mat...men för mina farhågor att gör det det, att flytta en dag så går det hux flyx att flytta en vecka om några dagar..

Så man ligger kvar som 3 av 3 den dagen... lika osäkert som förut

Ett brev damp ner

i brevlådan och hela min värld blev instabil..Vi har tvyärr blivit tvingad att ändra datum för din operation... Det nya operationsdatumet är onsdagen den 11:e maj 2011....


Jag blev så besviken att jag var på vippen att börja gråta... nu var det en dag till, men vad händer om ett par dagar tro, kommer ett brev till då? att det är uppskjutet ett par veckor...

Dessutom hostar barnen och snorar som hälften vore nog... Jag bara såg alla baselusker som bara hoppde omkring, handspriten flödade ska jag säga... jag tog den även i ansiktet runt näsan, men det känns lite meningslöst överarbetat nu, Det känns som" vad spelar det för roll"...
Till råga på allt så kräksnöar det ute och är snorkallt... Grrr, det är väl för f-n vår... då ska det vara soligt och varmt...

Allt är emot mig idag..

Mina känslor är i uppror, maktlösheten är starkast, jag är trött, jag fryser och är allmänt less just nu... jag behöver inte såna här brev...

Dag 22

mysteriet fortsätter... i morse hade jag lux flux gått ner 1 kg... knepigt... har bestämt mig för att inte väga mig förrän fredag nästa gång...


HAR stått och gjort 3 olika soppor idag och ett tag hade jag banne mig soppa ända upp till armhålorna... jag tog recept härifrån, Todiiloo's 3-i-1 soppa, men tog smakerna taco, kyckling och chimy churry?! och torsk, räkor och dill... gissa om köket såg ut som ett krigsskådeplats sedan... mixern kvittrade soppan långt upp för kaklet, dessutom användes 78 olika skålar och 34 slevar... sedan kom sambon in och ville ha middag... hrmpf!! vem tror han att han är... Kommer och påstår att han ska ha MAT... ta en påse sa jag men han skakade bara på huvudet.. Soppa ville han inte heller ha...

Förstår honom... ska jag var ärlig så ser de inte så aptitretande ut. Jag är rätt så övertygad att det blir många soppåsar över att mata komposten med...

Men jag måste nog ut på en kvällspromenad också, ryggen värker och stegmätaren ekar tom... man får inte så många steg av att stå rätt upp och ner i en massa timmar..