Läkarbesök

Idag ska jag till vårdcentralen och försöka förlänga sjukskrivningen... jag känner mig inte alls färdig för att börja jobba.. :(Har fortfarande dåligt med ork, kan iofs ju bero på att jag forfarande inte får i mig mat som jag ska, men det känns framför allt inte bra att börja "bängla" med magen..

Ringde även till Kirurgen och begärde en remiss till ortopedtekniska för att få en maggördel utprovad..
Pratade med dem förra veckan och de var förvånade att jag inte fått en sådan remiss redan, med tanke på mitt jobb, och storleken på ärret...

operationen

Efter ett par timmar av slummer så började jag bli rastlös igen... denna eviga väntan... inte bara att man ska oroa ihjäl sig mna ska gruva ihjäl sig oxå... dessutom hade jag inget att roa mig med... inte ens en tandboste hade jag tat med... eftersom jag skulle ju bli hemskickad ju?! ....bara telen och fb, tur att laddaren var i handväskan... men hur dött är det där på FB, mitt på dagen en vardag?!

Tillslut kom en av läkarna som skulle vara med på operationon... han började med att ta fram den svarta tuschpennan och rita om allt från att det bara var tänkt att öppna upp titthålen så ritade han upp ett sträck på hela magen tvärs över min nya solbränna...
Motiveringen att de ville ha ett öppetsnitt var så de kunde överblicka brocket, för att inte sticka sönder det när man förde in instrumenten, var väl direkt ingen man kunde argumetera emot så det fick väl bli så... men min ide att samtidigt, när jag lix var sövd, att fixa till brösten, nästa fast dem lite vid axlarna, så man slipper ha de hängande ner till knäna... Den iden ville han däremot inte höra på...

Tillslut så var även min väntan slut och jag rullades till operationen, denna gång utan sällsap av dödsångsten, och övertygelsen att jag inte skulle vakna upp ur narkosen, Känslan denna gång var Paniken över RYGGMÄRGSBEDÖVNINGEN... Min extrema spruträdsla hoppade och trasade sönder mina nerver... Men de varken hade trubbliga nålar och ryggmärgen rann inte ut.. fast å andra sidan så hjälpte nog inte den smärtlindringen heller speciellt länge...

Tillbaka till brottsplatsen

Väl framme, (trots mina mutförsök på ambulanskillarna om gratis fika hemma hos mig ist,) så hamnade jag iaf på sjukhuset som för nästan ett år sedan GBP-opererat mig... Vid det laget hade smärtorna lagt sig helt, tarmarna var väl tomma...fick jag krypa över till en annan brits, jag frös så jag skakade, fick en filt men den räckte inte så jag fick ett ugnsvarmt täcke.. Jag hade vid den tidpunkten nästan varit vaken i ett dygn, men var konsktigt nog inte speciellt trött utan låg och mest och stirrade i taket medans jag väntade på läkaren som skulle komma och skriva in mig..  Tillslut kom han, han såg tröttare ut än vad jag kände mig.. Han berättade än en gång att det bästa var att operera nu innan, det blev mera akut och till och med utvecklat tarmvred... Undrar var som hänt om jag sagt "Nää, jag vill inte" Har de bara skjutsat hem mig då?! eller har jag fått tagit mig hem bäst jag ville på egen hand?! Trodde han att jag åkte ambulans bara för att det var roligt eller?? Han ritade med svart tuschpenna på mina gamla titthålsärr på magen, och sa att eftersom det inte var en akut operation så kunde de gå genom dem, så då slapp jag ialla fall flera ärr sedan fick jag åka upp avdelningen...

Där uppe fick jag duscha och tvätta mej med Descutan, från topp till tå, innan jag tillslut kom till ro och kunde slumra några timmar i väntan på operationen...

Ambulans

Hoppsan, inte visste jag vilket rabalder det skulle bli när jag, bara för husfridens skull, ringde rådgivningen på måndagskvällen...

Mitt magonda hade blivit värre, (ca 7 - 7.5 av 10) antagligen bara för att jag ringde ner till sjukhuset som opererade mig för överläggning,(även det för husfridens skull) Under denna överläggning kom vi överens om att de skulle skicka en provtagningsblankett för sedan kunna göra en skiktrönken, hur nu det stavas..8-), jag lovade också att ringa akut om det blev värre...

Det blev det också redan samma dag.. smärtorna från lunchen släppte lagom till när middagen skulle inmundigas och då började allt  om på nytt... för att sedan eskalera när jag drack kaffe lite senare...

Ringde ner till rådgivningen och de sa: KOM NER DIREKT! jaja, tänkte jag sån brådska är det väl inte... Jag tog bilen själv, för jag var övertygad att jag skulle bli hemskickad igen efter ett par timmar..
Fick kissa i mugg direkt vid ankomsten, och satt i det för en gång skull tomma väntrummet i ca fem (5!!) minuter, innan jag fick komma till ett rum...

Efter lite provtagning med blodtryck gick AT-läkaren för att ringa och rådgöra med någon gbp-insatt personal...

Strax efter kom en sköterska med en tillbringare med 8 dl kontrastvätska... Detta ska drickas upp på en timme (!?) Det är väl ca vad jag får i mig på en hel dag...

Fick i mig ca 6 dl av 8,  för gjorde kaffe ont i magen, så var det inget mot denna kontrastvätska... fick erbjudande om att få morfin eller dyl för smärtorna men jag skulle ju köra bil hem sedan så jag avstod... Jag vankade fram och tillbaka i korridoren med plastmuggen i ena handen och den andra höll hårt i magen...

Sedan gick det undan, det fanns ingen tid till ett besök på hemlighuset som jag precis just då var i strängande behov av det var bara att knipa i hop benen och se glad ut... Sängtransport upp på rönken... väl där fick jag klättra över till en annan brits, fick mera kontrastvätska, nu direkt in i armen, samtidigt som jag fick höra orden: NU kommer du att känna dig kissnödig, Jo jag tackar jag, Sedan in i "tunneln" Som tur var det fort över, för kissnödig var bara förnamnet... och sedan gick skjutsen tillbaka till akuten och det efterlängtade toabesöket...

Svaret från Sidny kom förvånande fort, fast det kanske inte var mitt i natten där... bråck på tarmen och det bör opererats omgående... Det var bara att ringa till sambon om bilhämtning och sedan sätta sig baklänges i ambulansen och åka 17 mil..

Flygplansstolen

kändes stor! och bältet hade långt kvar från spännet haha... En trevlig känsla! Det är vid sådana tillfällen man faktiskt inser att jag inte längre är fet!! Det blir ju plast över för att bla andas och röras...för att inte tala om benutrymmet... fast det betalade vi ju extra för... Har man en sambo som är 2 meter lång och 1.5 meter bred... så då behövs allt extra, Han var ändå in på mitt "territorium" också så det blev ändå stundtals trångt... 6 timmar räckte och blev över... Hu för att flyga till Thailand.

Det som jag gruvade mig mest för var dock maten, dessa flygdagar, Hur skulle jag få EN måltid att räcka till, och någen egen mat fick man ju inte ta med sig, om man inte har läkarintyg... Vilket jag skulle behövt, ta med någe extra ätbart...helst nu när jag antagligen dragit på mej någon sorts katarr, jag får nämligen en olustig känsla när magen är helt tom, och går det längre så blir det närmast panikkänslor... Lägg till att jag dessutom får ont när det blir för fullt... blir det inte bättre så måste jag nog fundera på att kolla upp det på någe vis...

Men åter till flygningarna...det gick trots allt rätt bra med matintaget ändå, Jag lastade in det som gick på arlanda (den dyraste frukosten jag någonsin ätit och ff lämnat.) Sedan köpte jag med mig en fruktsallad och en flaska vatten som jag gömde i handbagaget + att jag hade med mig några nutrilettbarer som nödproviant...Vi gjorde lika på hemvägen + en liten påse chips.. Vi hemkomsten så var det faktiskt fler än jag som var vrälhungriga, så när vi hämtat ut bilen vid benstocken och sagt hejdå till bröder och vidhängande familjer <3 så stannade vi faktiskt på MAX i uppsala och åt det godaste happymeal på länge..

Samma lika, fast längre?!

Kroppen ändras ju när man går ner i vikt,eller hur? man blir lättare, rörligare, man orkar mera, och kommer i flera storlekar mindre... Jättepositivt eller hur?! Met finns ju vissa saker som kanske inte känns riktigt så positiva, för när man går ner i vikt snabbt så hänger inte hudkostymen inte riktigt med liksom... Vissa kroppsdelar blir visserligen smalare men blir tyvärr samtidigt också längre, ist för kortare och fylliga... ett typexempel på en sådan kroppsdel är ex brösten... men trots allt är summan sumarum i kupstorlek istort sätt desamma, fast man numera får rulla upp bröstet lite, innan man stoppar in det i kupan liksom...

Överarmarna eller rättare sagt "under överarmarna"...Det var väl det första som jag märkte att viktminskningenbörjade sätta sina spår... Det började nämligen att sladdra...Ängla vingarna är numera som storseglet på en segelbåt. Att vispa med handkraft är numera ingen lek...eller vispa går väl an, men att sluta medför en viss fördröjning från hand till axel så att säga... och kommer man i otakt är det kört, det vobblar direkt..

Jag tyckte däremot att magens fett och skinn hängde med hyfstat i viktminskningen... men när jag klev ner i basängen härom dagen, så kändes det rakt hur hela volangen flöt upp... så även den åskiten får jag revidera... magen är numera som en överjäst bulldeg som man får ordentligt stoppa ner i byxlinningen så den håller sig i chakt.

Hepp!!

En uppdatering

Idag vid tjuvvägningen så visade vågen på exakt -32 kg!!! och det var innan dagens uttag vill säga...
Det är väl det positiva idag... näärå det finns säkert mer...

Men jag har dragit på mig en ordentlig magkatarr tror jag, mår konstant illa som ökar vid matintag och känner mig förfärligt uppsvälld.

Jag har som vanligt vid mina magkatarranfall fått en antimatkänsla, som jag jobbar febrilt med, men ändå tar flera timmar att för må mig att stoppa frukostgröten in i munnen... suck inte bra med min lilla mage, som ska ha mat ofta... Jag provar med att öka omeprasolen till 2 tabl ett tag, och försöker äta mjuk mat kokt och milt kryddad :-/  och försöka undvika kaffe :-(  och slisk...

Blir det inte bättre på ett par dagar, så måste jag väl ta tjuren vid hornen och ringa till doktorn...

xx

Snart en vecka

in på Rivstartsutmaningen.. och jag har inte lyckats det minsta med att hålla mina personliga målsätttningar. Jag har ju satt som mål att "hinna" gå ner 5 kg på åtta veckor..

• Mitt motionsschema: Jag har fortfarande jätteont i mina benhinnor, knäna känns dock bättre, så jag tänker sätta igång med promenaderna igen, trots allt, jag får visa vem som bestämmer, eftersom det inte verkar gå och vila hinnorna på bättre humör, så får jag väl göra tvärtom...
• Dricka minst 1.5 l vatten: Går fortfarande en bra dag, bara på nåder... blir oftast bara 1 liter, kanske något lite mer om jag har tur...
• Maten, och mina proteinpulver har jag faktiskt slaravt med också... mellanmålen är svåra att få till helst när man är på flygande fläng.. det enda jag har att skylla på är att det har hänt/händer mycket just nu, i andra delar av mitt liv... inget godkänt att skylla på, maten måste funka ändå!

Jag har trots allt gått ner ett smörpaket (= 0.5 kg) ändå denna vecka... och det är jag faktiskt nöjd över, eftersom jag stått stilla ett tag nu... få se nu nästa vägning är på onsdag.. Bara två mjölpaket och ett smörpaket kvar nu... (4.5 kg)

En liten annan rolig grej är att jag har sedan april gått ihop ca 20 cm runt magen...

XX

Hjortron

är en av de saker som jag har ändrat smak på, nog kunde jag äta det även före men det låg inte så bra i munnen som det gör nu!

Nu har jag rakt varit ute och plockat själv och kokat lite sylt och som sötat med honung... men allra godast var det med färska i frukostfilen på morgonen...

Keso är ännu en sån sak som jag äter nu men inte före, smakar egentligen varken eller men funkar blandat med vindruvor och banan eller kiwi, jättebra till mellis, enkelt att ta med sig är det också..

Advokado stoppar jag också i mig utan problem nu för tiden, lite oljigt men går ner...

Kanelbullar, frallor eller mjukt bröd över huvudet taget är däremot något som går fetbort... det åt jag innan men inte nu... växer i munnen och känns bara mjöligt och klibigt...

Kakor gör bättre,  men det är värsta dumparvarningen vid hela kakor, är nöjd med någon cm, bara lite grann så jag får smaken, sedan kan jag och bör lämna resten...

Så jag kan egentligen inte längre tala om om jag tycker om eller inte, förrän jag fått in det i munnen nu för tiden..

Dietistens råd

Mixad kiwi och lättyoghurt till frukost, kiwi är mycket fiberrikt, och borde vara bra så det åt jag till frukost innan det var dags att ringa dietisten... JAG har nämligen samma skit problem fortfarande alltså, fortfarande inte fått gått på toa. I natt fick jag för mig att tarmen hade lossnat från magen och all mat bara ramlade ner i tomma intet och la sig på hög längst ner... och det där som jag fick göra ifrån mig om söndagen, var bara det som var i tarmarna sedan innan operationen... ju mer jag tänkte på det desto verkligare blev tanken, för herregud!! jag har ju slutat fisa!!
Det hon sa var:

• Se till att få med fibrer i varje mål,
• Katrinplommonpure kan och får användas både på morgonyoghurten och kan spädas med apelsinjucie och drickas sakta (Risk för dumping annars) till någon mellis.
• Dricka mycket vatten (vilket jag har svårt med) te, rött, vitt och örtte är inte stoppande och kan vara ett lättare sätt att få i sig vätska.
• Försök att röra på sig så mycket man orkar, motion får igång tarmarna.

En vecka postop

Idag är det en vecka sedan jag opererades, tiden går ff åt att äta, dricka, vila och röra på sig.. ömheten vid hålen håller på att ge sig och de gigantiska blåmärkerna har tagit en mer grön-lila-purpur nyans, jag kunde för fösta gången sedan naten före op ligga på sidan, det kändes skönt för jag har mycket lättare att somna liggandes på isdan...

Allt är positivt UTOM det här med NR 2 liksom, har fått gått EN gång efter operationen och det var i söndags... Idag är det Onsdag... OCH då tog det ca 2 tim att få fram något resultat... Jag, som före open ständigt var lös i magen nu är det hemoröjdvarning på hög nivå...är lite bekymrad faktiskt, dricker katrinplommonjucie men inget händer... har det inget hänt tills i morgon måste jag ringa Dietisten.

Vägt mej har jag iaf gjort och trots allt i tarmarna så har jag gått ner 2.7 kg trots att jag äter hela tiden!! det ni..  allt som allt snart 16 kg sedan toppnoteringen i januari...