min viktminskning

29 september 2010

det närmar sig...

på söndag(!) ska jag och sambon åka ner på första kirurgträffen, känns pirrigt och väldigt spännannde eller rättare sagt: ÄNTLIGEN!!! händer det nåt...

Jag har börjat skriva ner en massa frågor och funderingar och även bett sambon att göra det. Han är fortfarande väldigt skeptisk och säger hela tiden att du får då inte bli en benhög bara...

Jag har också börjat bygga upp min kondition genom att vara mer fokuserad på promenader. Skittråkigt och gör mest ont i fötter och knän för tillfället, har köpt en stegmätare för att höja motivationen lite och satt upp ett mål 10.000 steg/dag är en bra dag, men minst   5000 steg innan jag går och lägger mej. När jag klarar 10 dagar med 10.000 steg ska jag unna mej något.

... Men tänk om han, kirurgen, säger: nää du här blir det ingen operation, du har själv ställt till det då får du själv fixa det! Vad gör jag då??

Gråter, skriker, spottar och svär!!! Går ut och svullar i mej mat tills jag spyr går hem sover och startar om dagen efter...

28 september 2010

Less

Jag är less på att vara fet, less på att var lika vig som ett gravivt kylskåp, less på att inte nå ner till backen.
..
Jag vill kunna se mig själv i spegeln utan att bli ledsen,
vill  kunna köpa kläder för att jag tycker om, inte för att jag kommer i dem
vill kunna ha stövlar med klack...

Jag är less på att alltid ha ont, less på att knäna säger ifrån, less på att inte kunna gå i skogen utan att få andnöd, less på att oroa sig över om plaststolar håller...

Jag vill kunna äta ute utan att folk stirrar,
jag vill kunna springa och orka leka,
jag vill för fan kunna torka mig i achlet...