operationen

Efter ett par timmar av slummer så började jag bli rastlös igen... denna eviga väntan... inte bara att man ska oroa ihjäl sig mna ska gruva ihjäl sig oxå... dessutom hade jag inget att roa mig med... inte ens en tandboste hade jag tat med... eftersom jag skulle ju bli hemskickad ju?! ....bara telen och fb, tur att laddaren var i handväskan... men hur dött är det där på FB, mitt på dagen en vardag?!

Tillslut kom en av läkarna som skulle vara med på operationon... han började med att ta fram den svarta tuschpennan och rita om allt från att det bara var tänkt att öppna upp titthålen så ritade han upp ett sträck på hela magen tvärs över min nya solbränna...
Motiveringen att de ville ha ett öppetsnitt var så de kunde överblicka brocket, för att inte sticka sönder det när man förde in instrumenten, var väl direkt ingen man kunde argumetera emot så det fick väl bli så... men min ide att samtidigt, när jag lix var sövd, att fixa till brösten, nästa fast dem lite vid axlarna, så man slipper ha de hängande ner till knäna... Den iden ville han däremot inte höra på...

Tillslut så var även min väntan slut och jag rullades till operationen, denna gång utan sällsap av dödsångsten, och övertygelsen att jag inte skulle vakna upp ur narkosen, Känslan denna gång var Paniken över RYGGMÄRGSBEDÖVNINGEN... Min extrema spruträdsla hoppade och trasade sönder mina nerver... Men de varken hade trubbliga nålar och ryggmärgen rann inte ut.. fast å andra sidan så hjälpte nog inte den smärtlindringen heller speciellt länge...