Överarmarna eller rättare sagt "under överarmarna"...Det var väl det första som jag märkte att viktminskningenbörjade sätta sina spår... Det började nämligen att sladdra...Ängla vingarna är numera som storseglet på en segelbåt. Att vispa med handkraft är numera ingen lek...eller vispa går väl an, men att sluta medför en viss fördröjning från hand till axel så att säga... och kommer man i otakt är det kört, det vobblar direkt..
Jag tyckte däremot att magens fett och skinn hängde med hyfstat i viktminskningen... men när jag klev ner i basängen härom dagen, så kändes det rakt hur hela volangen flöt upp... så även den åskiten får jag revidera... magen är numera som en överjäst bulldeg som man får ordentligt stoppa ner i byxlinningen så den håller sig i chakt.
Hepp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar