Utmanande rivstart

Har anmält mig till både hos Cornelia i Rivstarten 2013 och i Utmaningen hos Helena. Så nu ska jag kanske lyckats att gå ner de sista kilorna och få igång min träning igen. trots mitt hektiska schema.

I Rivstarten ( som pågår mellan den 2/1-26/2) är det tänktoch min förhoppning, att jag ska jag gå ner 5 kg  innan dessa 8 veckor är över och i Utmaningen (som pågår i 10 veckor, mellan 21/1-1/4) ska jag gå ner 2 kg och träna 100 minuter/vecka, och eftersom de pågår samtidigt så borde jag egentligen kunna öka kg:t hos Helena... men men... och eftersom jag vill skona den del som inte vill läsa viktresultat och motgångar och framgångar i min vanliga blogg, så tänker jag bara skriva om det här... upplägget jag tänker ha är väl det gamla vanliga...

...försöka äta förnuftigare, dra ner på kolhydrater,mera grönsaker, öka vattendrickandet vara noggrannare med att äta alla mål och komma igång med motionen. Godis och kakor bara på helgen och i måttliga mängder..

Jag tänker använda programmen ShapeUp och runkeeper + min kära stegräknare...

Ok då kör vi!! Pepp och jubel mottages gärna och ofta :)

Skakar liv i denna blogg med...

eftersom jag tänker ha min utmanande rivstart i denna blogg... allt för att folk ska kunna välja hur mycket de vill veta om min kamp emot sockermonstret som bor i min hjärna...

Målviktstatuering

Har länge funderat på att tatuera mej när jag kommit ner till min målvikt, som en lite påminnelse... men inte vetat VAD? NÄR? och VARS? alltså vars på kroppen den ska sitta... jag har väl inte lagt ner allt för många minuter på att funra på svaren, men bara att jag SKA... Och VEM som ska tatuera mig är väl självklart, iaf från min sida... Broder P såklart!

Nu, när det bara är ca 7,5 kg kvar, så har planeringen tagit ny fart...Och på frågan VAD så har jag kommit fram till att de blir nog lite latin... Consummatum est – "Det är fullbordat".

Läkarbesök

Idag ska jag till vårdcentralen och försöka förlänga sjukskrivningen... jag känner mig inte alls färdig för att börja jobba.. :(Har fortfarande dåligt med ork, kan iofs ju bero på att jag forfarande inte får i mig mat som jag ska, men det känns framför allt inte bra att börja "bängla" med magen..

Ringde även till Kirurgen och begärde en remiss till ortopedtekniska för att få en maggördel utprovad..
Pratade med dem förra veckan och de var förvånade att jag inte fått en sådan remiss redan, med tanke på mitt jobb, och storleken på ärret...

imorgon...

ryker plåstret.... Då har det gått 2 veckor sedan operationen.

Det har varit betydligt jobbigare denna gång, denna operation än den förra..

Kan väl dels ha att göra med att det inte var inplanerat, att det kändes onödigt och att det var ett ska öppet snitt, alltså inga små titthål...Det blev då betydligt ondare av det snittet iaf...

Sedan vet jag inte om det bara är min mage, men den verkar ha gått i baklås när det gäller att äta... från att ha ätit ca 2 - 2.5 dl får jag nu endast i mig ca 1 -1.5 dl / mål... Om det inte gäller popcorn verkar det som.. då fick jag faktiskt i mig betydligt mera, (dock med illamående som följd)

Men det enda positiva är väl att vikten börjat röra sig neråt igen... men sedan känns det väldigt onödigt med alltihopen... men det är väl som sambon sa: Det har gått alldeles för bra!

Minst 2000 steg

Det är dags att ta tillbaka kontrollen... hädanefter ska jag gå minst 2000 steg om dagen, fixa en flaska med vatten, 0.75 dl och äta minst 6 -7 ggr/dag men mängden går väl inte att göra något åt så det får bli som det blir...

Ja, det blir något att jobba med, men innan sjukskrivningen är över ska jag ha kommit upp i 10000 steg igen... Börjar med en promenad redan nu.

Hepp!!

operationen

Efter ett par timmar av slummer så började jag bli rastlös igen... denna eviga väntan... inte bara att man ska oroa ihjäl sig mna ska gruva ihjäl sig oxå... dessutom hade jag inget att roa mig med... inte ens en tandboste hade jag tat med... eftersom jag skulle ju bli hemskickad ju?! ....bara telen och fb, tur att laddaren var i handväskan... men hur dött är det där på FB, mitt på dagen en vardag?!

Tillslut kom en av läkarna som skulle vara med på operationon... han började med att ta fram den svarta tuschpennan och rita om allt från att det bara var tänkt att öppna upp titthålen så ritade han upp ett sträck på hela magen tvärs över min nya solbränna...
Motiveringen att de ville ha ett öppetsnitt var så de kunde överblicka brocket, för att inte sticka sönder det när man förde in instrumenten, var väl direkt ingen man kunde argumetera emot så det fick väl bli så... men min ide att samtidigt, när jag lix var sövd, att fixa till brösten, nästa fast dem lite vid axlarna, så man slipper ha de hängande ner till knäna... Den iden ville han däremot inte höra på...

Tillslut så var även min väntan slut och jag rullades till operationen, denna gång utan sällsap av dödsångsten, och övertygelsen att jag inte skulle vakna upp ur narkosen, Känslan denna gång var Paniken över RYGGMÄRGSBEDÖVNINGEN... Min extrema spruträdsla hoppade och trasade sönder mina nerver... Men de varken hade trubbliga nålar och ryggmärgen rann inte ut.. fast å andra sidan så hjälpte nog inte den smärtlindringen heller speciellt länge...

Tillbaka till brottsplatsen

Väl framme, (trots mina mutförsök på ambulanskillarna om gratis fika hemma hos mig ist,) så hamnade jag iaf på sjukhuset som för nästan ett år sedan GBP-opererat mig... Vid det laget hade smärtorna lagt sig helt, tarmarna var väl tomma...fick jag krypa över till en annan brits, jag frös så jag skakade, fick en filt men den räckte inte så jag fick ett ugnsvarmt täcke.. Jag hade vid den tidpunkten nästan varit vaken i ett dygn, men var konsktigt nog inte speciellt trött utan låg och mest och stirrade i taket medans jag väntade på läkaren som skulle komma och skriva in mig..  Tillslut kom han, han såg tröttare ut än vad jag kände mig.. Han berättade än en gång att det bästa var att operera nu innan, det blev mera akut och till och med utvecklat tarmvred... Undrar var som hänt om jag sagt "Nää, jag vill inte" Har de bara skjutsat hem mig då?! eller har jag fått tagit mig hem bäst jag ville på egen hand?! Trodde han att jag åkte ambulans bara för att det var roligt eller?? Han ritade med svart tuschpenna på mina gamla titthålsärr på magen, och sa att eftersom det inte var en akut operation så kunde de gå genom dem, så då slapp jag ialla fall flera ärr sedan fick jag åka upp avdelningen...

Där uppe fick jag duscha och tvätta mej med Descutan, från topp till tå, innan jag tillslut kom till ro och kunde slumra några timmar i väntan på operationen...

Ambulans

Hoppsan, inte visste jag vilket rabalder det skulle bli när jag, bara för husfridens skull, ringde rådgivningen på måndagskvällen...

Mitt magonda hade blivit värre, (ca 7 - 7.5 av 10) antagligen bara för att jag ringde ner till sjukhuset som opererade mig för överläggning,(även det för husfridens skull) Under denna överläggning kom vi överens om att de skulle skicka en provtagningsblankett för sedan kunna göra en skiktrönken, hur nu det stavas..8-), jag lovade också att ringa akut om det blev värre...

Det blev det också redan samma dag.. smärtorna från lunchen släppte lagom till när middagen skulle inmundigas och då började allt  om på nytt... för att sedan eskalera när jag drack kaffe lite senare...

Ringde ner till rådgivningen och de sa: KOM NER DIREKT! jaja, tänkte jag sån brådska är det väl inte... Jag tog bilen själv, för jag var övertygad att jag skulle bli hemskickad igen efter ett par timmar..
Fick kissa i mugg direkt vid ankomsten, och satt i det för en gång skull tomma väntrummet i ca fem (5!!) minuter, innan jag fick komma till ett rum...

Efter lite provtagning med blodtryck gick AT-läkaren för att ringa och rådgöra med någon gbp-insatt personal...

Strax efter kom en sköterska med en tillbringare med 8 dl kontrastvätska... Detta ska drickas upp på en timme (!?) Det är väl ca vad jag får i mig på en hel dag...

Fick i mig ca 6 dl av 8,  för gjorde kaffe ont i magen, så var det inget mot denna kontrastvätska... fick erbjudande om att få morfin eller dyl för smärtorna men jag skulle ju köra bil hem sedan så jag avstod... Jag vankade fram och tillbaka i korridoren med plastmuggen i ena handen och den andra höll hårt i magen...

Sedan gick det undan, det fanns ingen tid till ett besök på hemlighuset som jag precis just då var i strängande behov av det var bara att knipa i hop benen och se glad ut... Sängtransport upp på rönken... väl där fick jag klättra över till en annan brits, fick mera kontrastvätska, nu direkt in i armen, samtidigt som jag fick höra orden: NU kommer du att känna dig kissnödig, Jo jag tackar jag, Sedan in i "tunneln" Som tur var det fort över, för kissnödig var bara förnamnet... och sedan gick skjutsen tillbaka till akuten och det efterlängtade toabesöket...

Svaret från Sidny kom förvånande fort, fast det kanske inte var mitt i natten där... bråck på tarmen och det bör opererats omgående... Det var bara att ringa till sambon om bilhämtning och sedan sätta sig baklänges i ambulansen och åka 17 mil..

Ont i magen

Jag har efter nästan 1 år, helt komplikationsfritt, fått ont i magen. Det gör ont strax under det näst sista ärret på vänster sida, under revbensbågen. Jag får ont efter jag ätit, fast inte varje gång, fast det är vanligare att det blir ont än inte, det är ca 5-6 på en 10-gradig skala men har ökat den sista veckan...
Men jag tycker ändå inte att det gör tillräckligt ont för att vara farligt... Men Sambon tjatar att jag ska ringa till någon och fråga...

Flygplansstolen

kändes stor! och bältet hade långt kvar från spännet haha... En trevlig känsla! Det är vid sådana tillfällen man faktiskt inser att jag inte längre är fet!! Det blir ju plast över för att bla andas och röras...för att inte tala om benutrymmet... fast det betalade vi ju extra för... Har man en sambo som är 2 meter lång och 1.5 meter bred... så då behövs allt extra, Han var ändå in på mitt "territorium" också så det blev ändå stundtals trångt... 6 timmar räckte och blev över... Hu för att flyga till Thailand.

Det som jag gruvade mig mest för var dock maten, dessa flygdagar, Hur skulle jag få EN måltid att räcka till, och någen egen mat fick man ju inte ta med sig, om man inte har läkarintyg... Vilket jag skulle behövt, ta med någe extra ätbart...helst nu när jag antagligen dragit på mej någon sorts katarr, jag får nämligen en olustig känsla när magen är helt tom, och går det längre så blir det närmast panikkänslor... Lägg till att jag dessutom får ont när det blir för fullt... blir det inte bättre så måste jag nog fundera på att kolla upp det på någe vis...

Men åter till flygningarna...det gick trots allt rätt bra med matintaget ändå, Jag lastade in det som gick på arlanda (den dyraste frukosten jag någonsin ätit och ff lämnat.) Sedan köpte jag med mig en fruktsallad och en flaska vatten som jag gömde i handbagaget + att jag hade med mig några nutrilettbarer som nödproviant...Vi gjorde lika på hemvägen + en liten påse chips.. Vi hemkomsten så var det faktiskt fler än jag som var vrälhungriga, så när vi hämtat ut bilen vid benstocken och sagt hejdå till bröder och vidhängande familjer <3 så stannade vi faktiskt på MAX i uppsala och åt det godaste happymeal på länge..

Börja träna på gym

nu när fluffet runt midjan är ett faktum, och viktminskningen per automatik tydligen avstannat...

Så är det nog hög tid för steg II, att börja träna mer fokuserat, dels för att mina promenader, här hemma tyvärr runnit ut i sanden :( sedan jag börjat jobba mera... dels för att träna upp rygg mage och bål för att styrka ryggen för jobbets skull, dels för att få igång viktminskningen igen....
Det är ju trots allt en bit kvar till  den eftersträvandes normaliteten... har beställt tid på ett nytt gym här i stan...låter som det passar mig med "dropp-in"-tider och cirkeltränig, som ska endast  ta 30 min för att gå runt... Dessutom är det bara tjejer där och inga speglar... på tisdag ska jag dit för mer information.. spännande!!!

Samma lika, fast längre?!

Kroppen ändras ju när man går ner i vikt,eller hur? man blir lättare, rörligare, man orkar mera, och kommer i flera storlekar mindre... Jättepositivt eller hur?! Met finns ju vissa saker som kanske inte känns riktigt så positiva, för när man går ner i vikt snabbt så hänger inte hudkostymen inte riktigt med liksom... Vissa kroppsdelar blir visserligen smalare men blir tyvärr samtidigt också längre, ist för kortare och fylliga... ett typexempel på en sådan kroppsdel är ex brösten... men trots allt är summan sumarum i kupstorlek istort sätt desamma, fast man numera får rulla upp bröstet lite, innan man stoppar in det i kupan liksom...

Överarmarna eller rättare sagt "under överarmarna"...Det var väl det första som jag märkte att viktminskningenbörjade sätta sina spår... Det började nämligen att sladdra...Ängla vingarna är numera som storseglet på en segelbåt. Att vispa med handkraft är numera ingen lek...eller vispa går väl an, men att sluta medför en viss fördröjning från hand till axel så att säga... och kommer man i otakt är det kört, det vobblar direkt..

Jag tyckte däremot att magens fett och skinn hängde med hyfstat i viktminskningen... men när jag klev ner i basängen härom dagen, så kändes det rakt hur hela volangen flöt upp... så även den åskiten får jag revidera... magen är numera som en överjäst bulldeg som man får ordentligt stoppa ner i byxlinningen så den håller sig i chakt.

Hepp!!

Vacker

kan jag faktiskt känna mig iband... OCH betydligt oftare än förrut, Jag börjar känna att jag duger! Nu när kanterna inte är riktigt lika fluffiga...  Skulle jag stanna på den här vikten så är det faktiskt inte hela världen...  Vill bara få lite fasthet i bulldegen runt magen...

För jag har redan uppnått mitt mål, att bli rörligare och orka mer... JAG jobbar delvis heltid och orkar med det... JAG känner mig rörligare, JAG kan böja mig ner och snyta skorna utan att måste hålla andan och få halsbränna och  och JAG har framför allt mindre ont överallt...

Nya byxor i stl 40

Köpte ett par byxor i dag i stl 40!!! Ett par svarta, slim fit, Skitsnygga!!!... men ska jag vara ärlig så köpte jag dom mest för att jag kom i dom... haha

kärt arvegods

Min kära mor kom med sin lila tunika, en tunika som jag nästan tvingade henne att köpa eftersom den inte fanns i min dåvarande stl... med de orden OM/ NÄR jag blir smal så vill jag ärva den...

Nu kom hon med den inslagen, på min 40årsdag och jag kom in i den...

1 år - 40 kg

klippte ihop ett kort för att visa och försöka förstå förändringen, som faktiskt har hänt. Jag är faktiskt inte längre sjukligt fet!!... det lilla kortet är taget 20101231 och det stora är taget 20120101, alltså skillnaden är ett år och en dag och ca 40 kg!! det går fort att vänja sig...
Hepp!!