vad jag är less...

...på min äckliga smak i munnen....BLÄÄÄ

Dag 4

Ännu en dag att snart kryssa av i kalendern, det går på det hela ganska bra faktiskt. Kör på Nutrilett 4 olika smaker, Har ju ss beställt modifast till helgerna, det kommer nog i morgon med posten... Jag dricker vatten och detox så det skvalpar när jag går... jag har visserligen några korta "Vad håller jag på med"-anfall blandat med "jag måste äta något annars dör jag" tankar, men inget som gör mig än så länge kallsvettig och sömnlös.

Jag gör ff middag till sambon, jag tar en ruskslurk alldeles innan och jag sitter säkert. Jag kämpar med stegräknaren, och har inte sänkt mitt 10.000steg/dag mål.

Det enda som är jobbigt just nu är smaken i munnen men det hänger säkert i hop med svampen som jag odlat på tungan och alla dessa täta toabesök men det ger ju iofs steg på räknaren : )

Dag 3...

bilden snodd nånstans ifrån

 ...och jag har tjuvvägde mej - 2 kg... ja, jag vet, vätskekilon men ändå har äntligen gått ner fjällresekilonen. Ett kilo till och jag kan uppdatera tickern.

Idag har jag dessutom varit och tagit alla blodprover och EKG't.. sedan var jag till min bästaste hjärtevän och fick hjälp med korttaging och måttbandsmätning.

JAG har enligt sambon fått en andedräkt, som kan få en avliden att hosta, så jag är väl på rätt håll skulle jag tro

Håll i hatten nu är det bara 27 dagar kvar...

dag 2

Det är bara dag 2 av 30!! och jag har redan fått svamp i munnen...


Det skvalpar när jag rör mig, och jag har sprungit på toa konstant sedan i går morse, dag som natt. När jag var ute och stavgick, så fick jag göra en blixtvisit hos grannen för det hotade att rinna ut genom öronen, om jag skulle ta ett endaste litet steg till...

De här två första dagarna var tänkt och ha till upptrappning, men det enda utöver ruskadrickan som kom ner i magen igår var det 2 chipsen (på morgonen) och en apelsin framför teven efter promenaden och idag trots dagbarnsutfodran med tärnad korv til lunch och ostskivor på "eftermiddagsfikasmörgåsen" så har jag tagit 2 salta pinnar men det var mest för att få en paus från den vidriga smaken i munnen som antagligen kommer ifrån svampen...

men jag känner en begynande huvudvärk, kanske vore smart att ta dagens promenad redan nu före "middagspåsen"

1:a dagen i resten av mitt liv...

Idag så börjar det!! 30 dagar flyt, Har druckit första ruskadrickan, Min plan är att jag ska köra Nutrilett på vardagarna (så även i dag) och modifast på helgerna. Jag har valt Nutrilett mestadels eftersom det dels ska vara mindre laktos i plus att det är 7 påsar om dagen, vilket måste göra att jag omöjligt kommer att hinna vara hungrig. Modifast på helgerna för att det ska bryta av lite och jag vet att jag kommer att sysselsätta mig mer och kommer nog att klara av bara 4 påsar om jag får se fram mot puddingen på kvällen ... Jag har dessutom köpt in detox, för att rena kroppen och hjälpa gifterna ut. Det gäller att fixa bästa förutsättningarna, det som går... innan open.


Första smaken för dagen blev Forest fruits... den duger, smakade med en stor fantasi drottningsylt... Ska ta tag i promenaderna igen också...

Vaknade fokuserat men när jag klev upp och såg chipsskålen som stod kvar på teverumsbordet, så ändrade det sig och jag fick helt plötsligt Panikkänslor, och innan jag hunnit med så hade 2 chips landat ini limpkrossen och tuggats och svalts ner.... Grrr...

NU ÄR DET KRIG!!!!

Jag svarade med att gå till soppåsen och tömma skålen så att det skvittrade, till sambons stora förtret... 

Jag ska bara...

Trodde jag gjort mej klar med allt men har "snurrat in i måste bara äta detta innan" så i går köpte jag hem Påskgodis (lösgodis) och dessutom chips och dipp


Sedan vankade jag av och an på affären för att hitta den ultimata drömmaten tills i kväll som "sista middag" och blev blev skitsur när jag inte hittade någon...

Det känns lite som "Den sista måltiden"... typ sista middagen innan avrättning... Jag sörjer matätandet på ett sätt som gör mej lite brydd, för halva jag bara står och stampar, ivrig att gå vidare... medans den andra halvan av jaget känner det som livet är slut... att jag aldrig kan äta vad jag vill mer??? Men det jaget kan trots alla panikkänslor inte komma på vad som smakar bäst och passa som den "sista middagen"

För i det stora hela så är jag less på allt vad mat heter och ser egentligen fram mot flytet... men "jag måste nog bara först"...

sista måltiden

Idag har jag och min nyaste, allra käraste bästis, varit på lunchbuffé på Kina och tokätit, nåja 2 portioner blev det... men gött var det! minivårrullar, biff och kyckling, starkt och gott... det blir ett matminne att ta fram när, jag skriver när, för jag vet att det blir så... när flytet blir svårt... jag har även varit och handlat in detox med persika/citron smak 20 dagars utrensning....

Kvar att göra är att: köpa mer "ruskadricka"  fixa stödstrumpor, ringa VC och beställa tid för provtagning/blodprover och EKG, skriva motivationslista.... och skratta inte nu... men en motivation för mig är faktiskt att glo på smala jeans i ellos...

Jag är klar!!

Jag är less på allt socker, less på all mat. less framför allt på att vara fet,  less på att vara smidig som ett gravidt kylskåp...

Jag känner mig klar att gå över till nästa steg, klar att börja flyta, klar att operera mig, klar att börja mitt nya liv....
Det kommer inte att bli lätt, men jag känner mig redo... redo för mitt nya liv. COME ON, I'M REDY!!

Upploppet

en vecka tills flytstart!! dödsångesten kommer och går blandat med upprymda känslor att det äntligen händer något... ska mäta och väga samt knäppa kort här framöver... Sambon är fortfarande lika fåordig, men jag hoppas att han är där när/om jag behöver, men jag har insett att detta race är något jag måste klara själv...Han är rädd, dödsförskräkt över detta, bara att det blir en förändring, är jobbigt nog för honom, sedan kommer det här med OPERATIONEN uppepå allt annat ... men om han kunde prata med mig... grrr

Stödstrumpors vara eller icke vara

en del förespråkar stödstrumpor, en del inte... Stödstrumpor ska ju förebygga proppar, proppar som man lättare kan råka ut för efter en operation... jag velar men det lutar nog till att jag köper mej ett par... men måste vänta till närmare operationen eftersom de ska sitta tajt och jag går väl förhoppningsvis ner av flytet...

Snacka om att vrida allt runt..

Ojoj, vilket kalleballou det blev av programmet!!! huvva... Svärmora lyckades vrida runt på hela resonemanget och fick det till att jag var självisk om jag opererade mig, för familjen runtomkring får ju lida... för hur kul var det för den där tjejens familj när hon kräktes hela tiden...

Å allt löst skinn, hur hade jag tänkt med det?  för minsann inte får man någon hjälp för det?

Och dessutom måste man ju äta 7 ggr om dagen, vilken arbetsgivare går med på det!??!

Jag blev så less att jag bara blev tyst och gick ut och stängde dörren...

jag har fått operationsdatum, sambon har fått kalla fötter...

OJ vad jobbigt det blev helt plötsligt, i samma veva som jag fick det efterlämtande brevet, kläcker sambon ur sig att han inte tycker att jag ska göra denna operation, för jag duger ju som jag är och jag kan säkert gå ner av egen kraft ett par kilo eller så...


Sedan har han dessutom mage att kläcka ur sig "Det spelar väl ingen roll och du inte tycker om din kropp, för det gör ju han och det är väl viktigare"... ELLER NOT!!!!

Kalla fakta

ikväll sändes äntligen det omtalade programmet om GBPoperationer, baksidan skulle belysas, med kontentan av alla löpandebandoperationer, alla komlikationer alla som inte får hjälp... som står ensamma, psykisk nedbrytna med en massa lösskinn och kräkningar i tid och otid.

Jag tyckte faktiskt att det var ett bra program, det är bra att de belyser även baksidan, även om jag tycker att man har faktiskt den största delen av ansvaret av ens eget mående, mår man dåligt så måste man be om hjälp både en gång och två...

Mina tankar är hos tjejen som hade ständiga kräkningar och inte fick behålla någon mat, men hon ska tydligen äntligen få hjälp nu så jag håller tummarna att det ska bli bättre för henne...

JEHIIIIIAHHHYY

Idag kom det efterlängtade brevet... OP-datum är satt till den 10 maj!!
Jag som var rädd att jag hamnade längst bak i kön när jag nekade...

nu gäller det bara att hitta en lämplig tidpunkt att meddela sambon... jag är rädd att han inte är lika på som jag...

köpt Nutrilett

dags att börja hamstra, tänkte jag när tillfället uppenbarade sig...Det var nämligen en kille på Viktop som reade ut överblivna nutrilett påsar, jag nappade och nu har jag ett gäng påsar att börja med...Jag ska ju flyta i 4 veckor så det blir ju ett antal påsar....

Nekade till operaton, via återbudstid..

Sitter här helförkyld, med en h-vetes hosta... varit vända 2 till VC för olika medikamenter... Tyckte senast igår att det var trots att bra med denna förkylning nu, så det var bortgjort innan fjällresan i slutet av mars och ffa senare i vår, 4 veckors flyt och OP...


Så ringer telefonen med budskapet, vill du ha en återbudstid till op till den 22/3???

Får man bara ringa och släppa en sån bomb?!?!

Jag nekade, Av tre orsaker... Först och främst naturligtvis förkylningen, har varit liggande i feber över en vecka och har ff en förfärlig hosta... sedan har vi en bokad, betald fjällstuga sedan länge precis då...

Sedan blev jag tvärrädd... Känns som det blev slafshafsat, hur går det med mina 4 veckors flyt? är det inte så viktigt helt plötsligt?

Min stora Fråga nu är: ÄR det kört nu, eftersom jag nekade, ramlar jag ur kön?

2:a kirurgträffen

Igår var vi ner på den 2:a kirurgträffen... Det tog nästan lika kort tid som den första och det var med samma kirurg... Han körde med skrämseltaktiken även denna gång, men när han insåg att jag trots alla bivekningar och komplikationsrisker hade bestämt mig så sa han att jag var GODKÄND och skulle sättas upp på operationslisan om det var det jag ville och det ville jag...

Jag har inte berättat

för så många att jag ska operera mig, ju närmare de befinner sig dessto tystare är jag... jag har sagt det på praktikstället, och till mormor och morfar...svärföräldrarna vet också, men inte mina föräldrar eller rättare sagt min mor, plastpappa och bröder... varför det blev så vet jag inte... jag tänkte bara berätta längre fram,  ingen i vår bekantsapskrets vet det inte eller. än...

Jag skäms inte för att ha tagit detta beslut, som vissa, de flesta, tycker att det är en genväg... men jag orkar inte ta denna diskusion gång på gång...

Viktträffen

Igår var jag och ca 50 andra på viktträff, där var det hets, stress och organiserat kaos... Vi delades in i tre grupper som skulle rotera runt till dietist, sjukgymnast och kirurg. Vi fick ca 20 min med var och en men jag tyckte vi stod lika lång tid ute i vestibulen mellan gruppbyterna.

Jag tycker att det varbra att jag redan bestämt mig, för det blev bara mer struligt och veligt efter viktträffen... Boy, vad jag tycker synd om de som ska bestämma sig med hjälp av denna informationsträff...

1: kirurgträffen

Igår tog jag det första steg av många när det gäller min viktresa, Jag var nämligen på det 1:a kirurgmötet, på sjukhuset där jag hoppas att få en GBP-Operation, jag hade med min mina frågor, men hann bara med en del, snacka om stress, det var rena rama löpandbandkänslan... Sedan körde han med skrämseltaktik tror jag...

Var vi inne hos doktorn i 10 min?! åka 19 mil för 10 min?? Är det verkligen värt det?? JAAA, hoppas jag kunna säga en vacker dag... om nåt år när jag tittar tillbaka och läser gamla inlägg.

Vi fick iaf en tur till IKEA och JULA... vi får ju främmat i jul så det finns alltid saker att shoppa...